Jag fattar verkligen inte varför man är så himla orättvis mot sig själv på natten.
Jämför sig med alla människor i hela världen och bara, hatar

Nä jag hatar inte ens, känns bara som en stor klump i magen, attans tung och knepig. Smyger sig dit när det blir natt och när man vaknat är den bara ett avlägset minne.

Jag är osäker på var jag hittade bilden, men den är himla snygg, kolla ögonen.
Nä nu blev jag sugen på att måla. Får göra det imorgon, även fast suget mest troligt är borta då.

Just nu, sträcker jag på mig som en katt, ser ut, inser hur ljust det är ute, inser att jag vill läsa i boken nu, och inser hur trött jag egentligen är.

Pappa kokar grön pasta, det ser ut som sjögräs.

Har ni sett det programmet någon gång? Det är så himla roligt. De iscensätter att de är flickor på nätet som vill typ ha sex med medelålders män, sen när männen kommer hem till "tjejen" med sina kondomer och förväntningar så ba hoppar en programmledare fram och börjar förhöra dem. Deras reaktioner då är ju totalt oslagbara. Och försvars argumenten, det är ju bara skrattretande. Sen när de lämnar huset kaster sig massa poliser över dem. Går på tv nu för er som undarar, hade totalt glömt det programmet.
Det är underhållande!

Kom att tänka på den skivan, det är största regnbågen jag någonsin sett utanför lägenhetan nu!
Den är säkert en elefant bred och man kan se alla färgerna tydligt. Görfint.

Sista lilla skolspurten nu då. Om jag bara skriver klar den här dumma lilla uppsatsen kanske jag får behålla mitt tvåbokstavade betyg.
En del av mig säger; men gör det bara, kom igen nu för fan!
Medan den andra säger; whaaaaatuuuuuup, du har ju betyg så det räcker och blir över
Äsch jag är nästan klar ändå, med thompa och glödlampisarna.

Saker jag säger väldigt ofta numera:

• Yesbox
• Schmacken på lacken
• YEAH (YÄÄÄ)

Det är trevlans.
Nä, nu ska jag ta mig i kragen och göra klart det här



whaaatuuuppppp

Det slog mig just att jag hela degen har levt på mackor.
Tre ost och tomatmackor till frukost, och en baguette med ost till middag, och nu sitter jag och käkar smörgåsrån med ost.
Jag vet inte om det är fågel fisk eller mittemellan.
Fågel fisk eller mittemellan är förövrigt det ända måttsystemet man behöver känna till.
(P.S. det är fågel man strävar efter)

Usch, jag kung-fu fightar med världens sämsta förkylning. Starten gick ikväll för en halvtimma sedan, sedan dess har jag:

• snytit mig
• druckit c-vitamin brus
• svalt alvedon och pollenallergi tabletter med ovanstående
• snytit mig
• tagit på mig pyjamasbyxor, tjocka tofflor, en tjocktröja och en tjock sjal
• druckit en kopp citronté
• sett ett avsnitt av sex and the city
• gett förkylningen en rak höger!
• snytit mig.

Skriver man snytit? Det ser rådumt ut. Ser ut som snylta, hur som helst så kämpar jag på så gott det går. Kan ju inte vara sjuk på fredag, då det blir slagsmålsklubben och Johnossi! Jag taggar ihjäl mig!
Anyway, håll tummarna för mig vad gäller förkylningsbekämpning.

Jag är trött, saknar något, kanske något jag aldrig haft, jag vet inte, kanske något hos mig sjäv eller kanske något hos någon annan, kanske en känsla, kanske en lukt eller vad som helst, kanske något som inte finns.
Kanske ingenting.
Vad det än är så har jag det inte.

Just nu vill jag leva i ett varmt land, ett varmt land där mina ben är gyllenbruna året om.
Ett land med vita stränder och turkosa vatten.
Där dansar alla, och sjunger och skrattar, hela tiden.
I landet där människorna vet varför man fick höfter.
Jag vill äta exotisk mat och dras med i den varma dansande sjungande lyckan.
Jag vill promenera genom städer under varma nätter.
Ungefär så.

Finns det något som är värre än att nästan nysa? Det har plågat mig i flera dagar nu, just när jag lutar huvudet bakåt för att få nysa så går det bara inte, herre gud vilken tortyr.

Tiden bara rinner iväg och vad sitter jag och gör.
ingenting.
Men jag är ju så himla ointresserad av världsekonomi, jag orkar bara inte. Ju längre jag väntar med att läsa på desto säkrare blir jag på att jag inte orkar med det. En fin, ond cirkel. Om jag sätter igång nu kanske jag kan trycka i mig två timmars effektivt plugg. Dvs om jag hade börjat med det istället för att skriva de här raderna. Helvete. 
Egentligen vill jag bara ringa och prata lite med världens bästa men jag vet att det kan ta timmar, som jag egentligen inte har råd att förlora. 
So, here's tha plan, 
1. pluggapluggaplugga
2. ringaringaringa
3. plugga..
4. Television
5. Stålmannen
6. Sms
7. Sova

Såja, nu har jag en vettig plan att sätta i verket.

  

Hulksper!
jag kommer somna innan jag hittat boken, jag är så himla trött.

Det känns som att jag har ont i hela kroppen, fast solen skiner och jag kan ha min jeansjacka utan att frysa, det gör mig glad. Jag fick mig aldrig den där välbehövda sömnen, jag har drömt konstiga och osammanhängande drömmar hela natten tror jag. Inte mardrömmar, inte alls. Bara, osammanhängande. För de intresserade, ska jag försöka förklara.

Jag drömde att Moa bodde på en stor ö i stockholmsskärgård, jag var på hennes skola, det var skolavslutning och jag letade efter henne. Folk satt uppradade i som en lång allé, som den mellan rådhuset och tågstationen, de satt med midjan under vatten och fikade och pratade som om det var det naturligaste i hela världen. Själv gled jag runt på en badring och letade efter henne, tilllslut hittade jag henne och vi satte oss i en bil och åkte ut till en stuga vid havet, där träffade vi min mormor och han som hade bingolotto en gång för längesen. Mormor frågade hur jag och mamma hade det numera, så kom skrollan från saltkråkan inspringandes och sen vaknade jag.

Det hände en hel del andra konstiga saker men det jag nyss skrev var en del av drömmandet i stora drag i alla fall. Vid ett tillfälle var det en gubbe som följde efter mig i en möbelbutik. Sen började en kille som jobbade där stöta på mig, då gick jag ut genom en dubbeldörr och kom ut mitt i den stora vattentäckta allén där folk skrattade och pratade. Det var då min första historia tog vid.

Ja, det var det.

Ikväll har jag och några klassisar varit och sett shutter island. Den var, lite långdragen, fast ändå bra. Jag vet inte riktigt vad jag tycker. Jag har reserverat boken den är baserad på(patient 67) och jag tror att jag ska läsa den trots att jag har sett filmen för den verkar himla bra! 
 
  När det är soligt ute, och solen ligger på himlen alldeles lagomt högt för att skina in genom mitt fönster och krypa in under min säng, der det ibland ut som ett magiskt ställe. Det är sant jag ljuger inte. Det ser, speciellt ut på något vis. Man måste se det för att förstå. Så var det idag mitt på dan när jag gick in i mitt rum. Jag fick bara lust att berätta det av någon anledning.


Nu är jag tröttare än tröttast, i natt måste jag få mig lite ordentlig och välbehövd sömn.

Det är fint, här i stugan. Har åkt ned till mina farföräldrar över helgen.
På morgonen, skiner solen över berget, sen vandrar den runt huset och går ned bakom träden på andra sidan. det är himla vackert här, året om. Solen skiner, det töar och är varmt. Jag längtar så mycket tills all snö är borta och gräset är torrt. Allt det jobbiga tinar bort och kvar blir alla lyckliga människor som en efter en smyger sig fram från husen. 
 Sommarlov, bada, födelsedag, vänner, grilla, och sist av allt, gymnasiestart. Det kommer bli himla bra.

Jag måste bara få fråga en sak, är det bara jag som ibland tänker mig att jag är en del av en bok? Ibland när jag gör helt vardagliga saker kan jag bara börja tänka så, som idag på lunchen tänkte jag "ty di satt ock åt under en långdragen tystnad" eller "han trädde självsäkert men ljudlöst in i klassrummet". Ärligt, är jag ensam? Jag tror att jag har sagt det här förut. Det är faktiskt ett himla kul att se på livet så mellan varven.

Jag tänkte för övrigt att nu ska jag vara fyndig och skriva neon tiger på svenska. Sen blev jag ledsen när det klickade till i mitt huvud att det stavas lika.

Allt känns så himla skönt just nu. Det är fredag, jag har hela helgen framför mig. Jag har inget skolarbete som ligger och trycker. Om tjugofyra minuter ska jag gå hem till Moas mamma och sen ska vi åka och hämta Moa på flygplatsen, så himla härligt. På söndag blir det Teater på folketshus med klasskamrater, pojkvän och bästavänner. Allt känns skönt och lättsamt. Nu ska jag vila lite. Jag är trött på ett skönt sätt. 
  

Åh, jag blir så himla trött på föräldrar som inte har tid att lyssna på sina barn. Om jag skaffar barn ska jag vara lekfull, hitta på en massa historier och busa och lyssna. Jag ser flera fyra- femåringar varje dag som sliter i deras föräldrars jackor och sägar "pappapappapappapaappa, kollakollakollakolla" medan pappan i fråga smsar och hmmar fram "hmmm, jaa, fiiint" och barnen blir besvikna. Jösses, är det svårt att ge dem lite uppmärksamhet, det är inte som att ungarna ber dom råna en godisbutik eller uppfinna kärnvapen eller köpa världen. Dom vill ju bara ha lite uppmärksamhet.

Varför i hela fridens namn, är amerikaner så himla dramatiska? Här i lilla sverigeriket klappar vi lite med händerna, hoppar lite och ler lite när vi lyckas med något. När vi misslyckas, tackar vi alla för tiden vi haft i diverse utslagningsprogram och sen fortsätter allt. Men så kommer amerikanerna, och spränger våra öron med gälla skrik, varesej det är glädjetjut eller smärtsamma gråtanden. Jag fattar inte. "Dancing is my entire life, I don't know what I'mma do wi´ myself now" crycrycrycrycrycrycrycrycrycutcry. Seriöst, orkar inte med dom. Till alla amerikaner: pull yoursel together damnit!