Jag måste bara få fråga en sak, är det bara jag som ibland tänker mig att jag är en del av en bok? Ibland när jag gör helt vardagliga saker kan jag bara börja tänka så, som idag på lunchen tänkte jag "ty di satt ock åt under en långdragen tystnad" eller "han trädde självsäkert men ljudlöst in i klassrummet". Ärligt, är jag ensam? Jag tror att jag har sagt det här förut. Det är faktiskt ett himla kul att se på livet så mellan varven.

Jag tänkte för övrigt att nu ska jag vara fyndig och skriva neon tiger på svenska. Sen blev jag ledsen när det klickade till i mitt huvud att det stavas lika.