katt i hatt


Alltså jag önskar så innerligt att jag kunde vara mindre brydd över allting. Att jag bara kunde ta lite distans från nu då exempelvis skolstress och bara räcka mitt sneda långfinger åt den, men jag är inte sån och kommer nog aldrig bli det heller. Jag känner allt hela tiden och när jag är ledsen så gråter jag, det finns inga spärrar, inget i mig som kan förmå mig att bry mig mindre eller må på nåt annat sätt. Det är väl på gott och ont antar jag, för det är inte heller bra för människor att trycka bort saker. Plus att jag bryr mig väldigt mycket om andra människor, och det finns nog få saker jag inte skulle göra för mina vänner. Så idag gråter jag för att jag är så stört jävla stressad, och det här börjar väl blir lite uttjatat att läsa här men just nu är det bara så det är - and so be it. När den här månaden är slut kommer allt vara bra igen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0