Stegar på okänd mark

mot en outtalad ömhetsförklaring

En blick, två hjärtslag

Värmen växer fram mitt i kylans kärna

 

Nyfikenhet lyser igenom

Tystnaden talar högre än någonsin

oskuldsfullt, kontaktsökande

Ståtlighet skjuter upp i skyn

 

Närheten så närvarande

trots avståndet skapat av åtskiljningen –

Muren av glas

Stumma känslor kan inte skiljas åt

då blickar utbytes

---

Här kommer något ni aldrig sett förut här och kanske något som aldrig mer kommer synas här. Vi hade i alla fall i uppgift att skriva en dikt till en bild på min skrivande kurs och såhär blev min. Djupt och svårt och estetiskt, men jag tyckte den var lite fin faktiskt. Att jag kom att tänka på den nu helt plötsligt är för att jag har en del grejer jag måste göra klart till den kursen, men det får bli imorgon.