Oj, min bästa vän, jag har två riktiga bästa vänner så väldigt olika att de förtjänar varsitt inlägg.
Här kommer den första.



Året var 1999, jag var fem bast fyllda när jag träffade mannen i mitt liv, Maria Bodin. Sen dess har vi varit bästa vänner. Det finns ingen person som jag har älskat men också hatat så mycket som henne. Vi var aldrig speciellt lika jag och hon, varken till sättet eller utseendet men det är också det som gör oss så jävla bra. Maria är det närmaste jag har kommit en syster, och det medför syskonbråk. Jag brukade skrika till henne att jag hatade henne fast jag inte gjorde det, fem minuter senare gick jag över till henne jätteledsen och bad om ursäkt. Nu har vi som tur är vuxit ifrån sånt. Hon är den som vet absolut mest om mig och jag kan berätta vad som helst för henne. Vi lär nog aldrig växa ifrån varandra, i så fall hade vi redan gjort det vid det är laget.