Jag säger cut it! men hostan vägrar ändå lägga av. Så himla omgoget liksom.

Jag myser till i min säng med min nya stickade tröja och mina nya plyschtights och min gamla tjocka halsduk. Har kokat svartvinbärs te och lyssnar på fin musik, bland annat bon iver och beirut. Bon iver är höst på riktigt och for emma forever ago känns som min. För vissa skivor är ens egna och resten av världen har tur som också får njuta av musiken men på något vis är den ändå min. Den är lite av jaget.
Just nu känns det ju inte så himla taggat med skräckisfilmkväll och övernattning i helgen. Jag vill egentligen göra ingenting, det har jag velat hela dagen. Från att jag vaknade tills nu. Jag fattar inte varför jag ska envisas med att släpa mig till skolan då jag ändå inte får något vettigt gjort.

Ett förlåt också, till mina klassisar, folk som har delat buss med mig etc. Det är ju så galet störande när folk hostar hela tiden, men jag är helt enkelt en sån som inte sjukanmäler mig såvida jag inte ligger på golvet och dör i 40 graders feber. Nu ska jag i alla fall vinna över förkylningen, måste bli frisk innan vi åker utomlands.

Idag har vi firat mamma. Morfar och pappa var på besök och vi åt pizza och jag gav henne fina knappörhängen. Det var fint, om ni ville veta liksom. Jag gillar morfar, för han är bra.