Hoppas att alla förstod hur dränkt  i ironi förra inlägget var, annars är ni idiotás.

Jag har fixat mig en prao plats idag i alla fall, på schmäck. Finfint, inget stressigt sista minuten val i år, som det blev förra året. Dock hade jag världens bästa prao då, på café lindell på universitetet. Sköön personal och omringad av snygga studenter + gratis kaffe. VÄRLDSBÄST, blir svårt att klå.
Promenerade omkring för mig själv på stan och hade det bra sen när det var fixat. Köpte mig 2 små svarta rosetter som flitigt kommer att användas. Stod inne på tehörnan och sög i mig alla goda lukter, träffade Amandan, väldigt längesen känns det som. Även om vi inte umgås så väldans mycket är jag ändå van att träffa henne lite nu och då. Trefvligt.
Nu är jag trött, som vanligt (helvetetskajävlarsförkylningenargargARG)
Har ont i huvudet, som vanligt
Och känner mig lite tom,
Lyssnar på Killers och blir känslosam

Jag vill så gärna vara nöjd, hela tiden alla dagar och aldrig känna osäkerheten mer. Kan man inte få begära det.

Leaves are fallin' down on the beautiful ground
I heard a story from the man in red
He said "The leaves are fallin' down
Such a beautiful sound
Son, I think you'd better go ahead