Jag gillar, att sitta, i min soffa, och spela gitarr dåligt, och sjunga falsk musik som bara jag förstår mig på.
Musik som inte bevaras, utan bara lever för stunden.
Musik som bara jag hör, och som jag uppskattar.

Jag skrev om vad kärlek var på engelska uppsatsen idag. Kärlek för mig, jag minns det inte ord för ord.
När man vaknar av en hund som slickar en på näsan och viftar på svansen, desperat efter kärlek och uppmärksamhet.
Att sitta på ett café och prata om allt mellan himmel och jord med någon.
Att ligga i gräset och titta på stjärnorna, i någons armar.
Jag skrev att kärlek inte nödvändigtvis behövde vara kyssar i regnet.
Kärleken till en vän, som gör en glad i hela kroppen bara av att vara sig själv.
Jag skrev om illamåendet när man beundrar någon på avstånd, nervositeten.
Det fina med att beundra på avstånd, och det som gör att man går sönder av att beundra på avstånd.
Närhet, kyssar.
Jag skrev om tyst kärlek, som bara finns där, i luften.
Jag frågade mig själv om det gick att definiera kärlek.
Jag sa att kärlen kunde vara svår att upptäcka tillochmed för sig själv, att man ibland märker det först när personen i fråga krossar ens hjärta, eller flyttar, eller dör.

Helvete, allt låter så mycket finare på engelska.

Just nu lyssnar jag på pianospel som är så vackert att det krossar mitt hjärta.