Jag vet inte riktigt om jag helt fick fram hur jag tänkte i det tidigare inlägget. Jag menar, alla är unika på sitt sätt även om de kan likna varandra. Men det finns ju människor som verkligen strävar efter att vara så unika-speciella-egna-jagkommerintepånågotmer som möjligt. Det är det jag menar, att det inte är unikt att sträva efter det. Det är unikt att liksom, bara vara så för att de känner så.
Äsch, nu babblar jag bara. Det är troligtvis bara jag som faktiskt förstår hur jag tänker.