Varför blir det såhär. Jag vet inte ens vad jag är ledsen över,
Jag kan heller inte beskriva hur det känns.
Det är som om någon är i mitt huvud och vrider på spakar som gör att jag bara, jag vet inte. Allt gör bara tvär ont.
 Jag är inte emo, det är jag inte.
Frågan är: Lurar jag mig själv att jag är lycklig, eller lurar jag mig själv att jag är olycklig.
Jag tror att jag lurar mig själv att jag är olyklig.
För det känns inte lika äkta som lyckan jag känner i vanliga fall.
Jag kanske bara är trött. Jag vet inte, jag önskar att jag visste.
Tomma tårar. Det är vad det är. För jag är inte ledsen egentligen.
Nu låter det som att jag bara vill ha medlidande. Fan, det var inte menat så. Eller, jag vet inte. Nej det var det inte. Allt som jag säger blir så fel. Nu så ska jag, jag vet inte. Se på tv och smsa.


Se så stilig jag är.

Jag måste poängtera att jag är nöjd med mitt liv, alltså jag är verkligen inte deprimerad.