The face of a destroyer.

Att ligga i sängen med chips dipp och trocadero och uppleva nån sorts livskris, eller är det bara bakisångesten som smyger sig på? Har ingen aning. Börjar jobba om 5h, men är inte ens lite trött. Har nog egentligen haft lite framtidsångest hela den här månaden. Vet inte alls vad jag vill göra med mitt liv och det stör mig, kommer åt mig och gnager. Önskar att jag kunde vakna upp med nån sorts uppenbarelse om vad jag ska göra med lill-liv1. Tackade nej till en plats på ett program som jag trodde jag var säker på att jag ville gå, men som sagt nu är allt bara en stor röra i huvudet. Önskar även att jag hade råd att flytta hemifrån, är trött på att bo i den lilla bubblan som kallas hemma. Oh well, försöker gå in med inställningen att allt kommer lösa sig, vilket det säkert kommer men jag gillar att ligga steget före och ha en plan. Nu är det bara som att livet händer och jag hakar på.