Goodnight, sweetheart, well, it's time to go,
Goodnight, sweetheart, well, it's time to go,
I hate to leave you, but I really must say,
Goodnight, sweetheart, goodnight.

Vila i frid älsklingsMolly.

Kommer kanske få IG i kommunikation.

Bokstavligen, jag har varit yr och alldeles tjock i huvudet hela dagen. Vaknade på natten alldeles varm, lyckades somna om, vaknade sju av mig själv fast vi hade sovmorgon. Sprang till bussen efter att ha tappat bort tiden i gitarrspelande och högsjungande, trodde jag skulle svimma i en snöhög när jag sprang. Drack två kopper kappe inom loppet av 10 min när jag kom till skolan. Satt och skakade resten av mattelektionen. Trodde jag skulle somna i korridoren, gjorde inte det. Ringde pappa som kom och hämtade mig två, kom hem. Tog en varm dusch. Och nu sitter jag här, astrött och tjock i huvudet. Trodde det var feber med termometern visade på stadiga 37,5. Snart ska jag käka lite ipren och sova, hoppas att det gått över tills imorgon.

Jag mår skit av någon anledning. Och Regina och jag har hittat tillbaka till varandra. De två sakerna kanske går hand i hand. Fast man kan också bli himla lycklig av hennes musik ibland.  
Jag vill slåss.
Och jag vill se annorlunda ut.
Och när jag mår skit skiter jag i hur många meningar jag börjar med och. Det är fult.

Jag längtar till fredag och jag längtar efter dig så jävla mycket.

Känner mig less på, allt
är råtrött, har jätteont i halsen. Har en konstig känsla som bara inte vill försvinna. Nu har jag laddat ned en kärlekshistoria och ska kika på den, hoppas den får mig på humör.

JONAS;"Eleverna på Midgårdsskolan överväger att datorstrejka för att slippa de begagnade datorerna."

Giriga skitungar handlar det om. Vad är det som gör att de skulle behöva bättre datorer än dem som de fått... jo spel och status.

Vad behövs då? Möjligtvis en dator som klarar en trådlös internetuppkoppling för att söka information samt ett ordbehandlingsprogram, knappast mer.

Gymnasieskolan är frivillig, det finns ingen skolplikt. Låt dem "strejka" hela vägen till arbetsförmedlingen.

TRAMS!

MITT SV; att benämna oss som giriga skitungar känns ju väldigt vuxet. Okej, vi tycker att vi blivit orättvist behandlade, och vi försöker föra frågan på ett bra sätt med genomtänkta argument istället för att bara stå och kasta smuts. Själv vet jag inte var det kommer ta oss om det ens tar oss någonstans, men jag tycker verkligen att det känns bra att vi visar våran åsikt. Det känns viktigt för mig och för mina vänner.

Jag förstår att tiderna förändras men jag känner lite att allt är relativt. När en hel kommun med elever fått helt nya datorer känner man sig helt klart lite utelämnad.

THOMAS; "Här får ni en dator"
"Men den är ju ett år gammal, är du dum i huvet?"

.. allvarligt? Dagens ungar verkar groteskt bortskämda och tror att de bestämmer.

Skärpning.

MITT SV; Men vi smutskastar inte på det sätter. Vi försöker bara föra fram våran åsikt till de högre uppsatta personerna. Vi har inte sagt att någon är dum i huvudet men vi känner oss orättvist behandlade. Sen känner jag lite, att om vi vill föra den här måste vi väl få göra det. För mig personligen känns det viktigt att få fram min åsikt och få den hörd. Sen att man ska sitta och bli kallad bortskämd unge, eller snorunge, eller vad det än må vara utan att få diskutera, det är ju helkonstigt. Det är lätt för er alla att smutsa ned oss med alla idiotiska ord, frågan är bara vad vi gjort alla er.

VKs artikel

---

Jag mår skitdåligt över att behöva kallas snorunge av en bunt sextitalister bara för att jag säger vad jag tycker. Jävligt kul att man inte ska få göra sin röst hörd utan att få sån skit.

Sjuksjuksjuk. När jag kom hem från skolan idag hostade jag så mycket att jag trodde att jag skulle vändas ut och in. Lyckligtvis överlevde jag och nu har mamma fixat knarket.
Hostar och hostar, känns som att jag aldrig kommer bli av med helvetetsförkylningen.

Igår fick jag veta att en flicka i sjuan tagit livet av sig, fast så kan man egentligen inte säga har jag för mig. Man måste säga begick självmord tror jag. Jag kände henne inte, och tur var väl det. Det hade jag nog inte klarat av. Men man börjar tänka, mest så tänker jag att det kunde ha varit någon annan, någon som är mig nära på något sätt. Jag vet inte hur jag skulle hantera det.
Alla reagerade olika på det, igår. Sönderslitna, övergråtna sjuor vandrade i korridorerna.
För min del började det klia på en av mina högra knogar. Hemskt mycket. Jag vet inte varför.
Vad driver en människa till att göra något sådant? Jag vet inte. Och för att citera prästen på ledarutbildningen
- ni ska vara glada om ni inte förstår det här, för det innebär att ni aldrig sjunkt såhär lågt.
Något sådant sa hon. Själv vet jag inte om jag förstod varför flickan gjorde det eller inte, det är lite som när någon frågar hur man mår rakt ut ingenting. Man blir helt ställd, eller jag blir då det, och svarar försiktigt bra medan jag överväger vad nu bra innebär egentligen. Som vanligt skulle kanske vara ett bättre svar, men det är ju väldigt svårt att tolka. Äsch, folk kan behöva något att fundera över.

I can't compare myself to you
can't compare myself to anyone
can compare myself to someone,
maybe
but can't compare myself to you
Me is an ugly word
I hate the me in us
but without the me there would be no us
so maybe i like the me in us
No I like the me in us
Just afraid you don't
There is a swift wind in my mind
who am I kidding
There is a storm in my mind
a storm you can't compare to anything
no, not even revolution number nine
and all i can do,
is wait

Smått kyligt.

Argfulledsengråledsenointressantfulångetsargledsen, kall.

NU SKA JAG LÄSA


Finns bara en sak. Tecknandet.
Jag ska teckna istället.
tecknatecknatecknafinttecknateckna.
Jag gillar att teckna.
Jag gillar att kolla på det jag har tecknat.
Jag vill stänga in mig i ett rum för alltid och lyssna på Ane Brun och teckna.

Jag är trött, och jag känner hur ensamheten smyger sig upp i halsen på mig.

Vill ändra allt, allt från mitt utseende till mitt tänkande, alltalltallt.

USCH

Jag skrev rubriken för jagvetinte hur många minuter sedan.
Sen dess har jag undrat över vad jag vill få sagt.
Jag känner mig heartbroken, sådär som man bara ska känna sig mitt i natten.
Ska
Jag ändrar mig, som man bara gör mitt i natten.

Nu orkar jag inte skriva mer. När jag började inlägget tänkte jag skriva något mer, något om att jag ville sitta och skratta gränslöst med Moa men det bara försvann. Allt förvann och nu är jag rejält nedstämd.

Fin, lite deprimerande låt kanske, men fin.
För mig var det tvärt om.
Igår släppte det på så mång vis.
Jag hittade en sjuochenhalv mil lång mobilinspelning med en gammal kompis som jag lyssnade på.
- Du vet ju att det alltid kommer att vara du
- Ja, det vet jag
Rörde upp mycket i mitt huvud.

Jag har inte träffat en enda kompis sen jag kom hem. Har inte orkat. Tänker ta igen det idag.
Vilka kompisar?
Jaja.

Kom på igår kväll, alldeles för sent för att kunna ta mig samman, att en stor del av mig snart flyttar till staden Karlstad.
Snart.
För snart.

Fast jag är lugn nu. Normal. Neutral. Inte ledsen, vill inte heller påstå att jag jag är glad. Neutral.

Nu vet jag hur jag vill ha mitt hår. Lite längre, rundat och en pannlugg som slutar vid ögonbrynen.

Jag hatar när folk, tjejer som känner sig självsäkra i sig själva och i sitt utseénde klagar på det i andras omgivning bara för att få bekräftelse.

Jag hatar att jag får brainfreeze av att äta frusen äppelkanelglassblandning.

Jag hatar att jag fryser.

Jag hatar att jag inte orkar göra någonting åt att jag fryser.

Jag hatar människor som är för snygga, eller snarare avundas dem.

Jag hatar att jag måste ut och röra på mig om en och en halv timma för att jag har ridning. Egentligen vill jag sitta hemma och klaga.

Jag hatar att jag inte har några pengar.
 
Jag hatar att jag har glidit ifrån Anette.

Jag hatar att tänka dumma tankar som egentligen inte är sanna.

Jag hatar att jag tror att de är sanna.

Jag hatar att jag mår såhär.

Jag hatar människor som hatar varandra, kan vi inte bara kramas och vara lyckliga? Nej det kan vi inte för att kramar varar inte så länge. En kort sekund av lycka och sen sitter man där igen.  

Jag vet att det var nästan ett år sen sist. Men det kändes konstigt endå. Att inte kunna säga hej. Jag saknar det verkligen inte, i varje fall inte på det sättet. Bara att umgås kanske, eller kanske inte ens det. Jag vet inte. Jag blev illamående, kom att tänka på förut. Så mycket som jag bara har lagt bakom mig. Förträngt, glömt. Det är som att mitt liv bara började för ett tag sen och att allt innan det är borta. Så vill jag inte ha det.
Det kändes bara konstigt att inte kunna säga hej.

Jag har väldigt ont i huvudet för tillfället.
Även halsen för den delen.
Jag har så ont i halsen att jag vill strypa mig bara för att slippa.
Eller nä men endå, väldigt ont.
Ja -jag har käkat medicin
Ja -jag har druckit massor av te
Nej -det hjälper verkligen inte
Ja -jag har på mig varma kläder
Ja -jag ska ta bafucin även om det inte hjälper
Efter ovanstående fakta väntar jag nu bara på att bli frisk.