Inte speciellt snygg.
Inte så bra på att teckna egentligen.
Inte Jättebra på att spela gitarr.
Inte speciellt jättebra på någonting.
Jag vill vara duktig på någonting.
Ha talang.
Vara kreativ.
Någon som lyssnar?
Ingen som lyssnar.
Inte speciellt speciell.
Inte så många kompisar.
Smälter in i mängden.

Förlåt för att jag inte har sett det. Förlåt. Det blir bättre.

Life Is like a box of chocolates... you never know what you're gonna get.

Jag hatar humörsvängningarna man måste uppleva när man är fjorton år.
Det håller inte.
Att skratta, för att sedan brista ut i gråt.
Att vrida sig av smärta utan någon egentlig grund.
Att känna vrede, öven minsta lilla sak.
Kanske känner man såhär när man är femton, sexton, vuxen, vad vet jag.
Eller så kanske det bara är jag.

Att vara ärlig är en sak, och att vara elak är en annan. Att säga vad man tycker det tycker jag är helt rätt, men allt behöver man inte dela med sig av. Du är för rak för ditt eget bästa.
Jag vet inte, du har förändrats så enormt mycket bara de senaste månaderna och det är verkligen inte positivt. Förut såg jag upp till dig, men verkligen inte längre.
Att försöka överglänsa allt och alla gör dig varken bättre, eller ger dig vänner. Äsch. Jag menar, jag har få vänner, men jag skulle inte byta ut dom mot alla vänner i världen, det är sant. Ditt mål har tydligen blit att ha många, istället för bra. 
Jag brukar inte ha något emot folk som super och röker, deras val. Men jag trodde inte att du skulle falla för grupptryck faktiskt.

Ärligt talat, fjortisfylla? nu går det över gränsen.

Varför blir det såhär. Jag vet inte ens vad jag är ledsen över,
Jag kan heller inte beskriva hur det känns.
Det är som om någon är i mitt huvud och vrider på spakar som gör att jag bara, jag vet inte. Allt gör bara tvär ont.
 Jag är inte emo, det är jag inte.
Frågan är: Lurar jag mig själv att jag är lycklig, eller lurar jag mig själv att jag är olycklig.
Jag tror att jag lurar mig själv att jag är olyklig.
För det känns inte lika äkta som lyckan jag känner i vanliga fall.
Jag kanske bara är trött. Jag vet inte, jag önskar att jag visste.
Tomma tårar. Det är vad det är. För jag är inte ledsen egentligen.
Nu låter det som att jag bara vill ha medlidande. Fan, det var inte menat så. Eller, jag vet inte. Nej det var det inte. Allt som jag säger blir så fel. Nu så ska jag, jag vet inte. Se på tv och smsa.


Se så stilig jag är.

Jag måste poängtera att jag är nöjd med mitt liv, alltså jag är verkligen inte deprimerad.

Jag drömde att du inte älskade mig.
Jag drömde att ditt hjärta slog för någon annan och du stod en meter framför mig och spottade ut olika hemskheter om mig.
Det är den värsta mardröm jag någonsin haft.
Allt var så verkligt.
Det gick så fort.
Rakt framför mina ögon stod du.
Man kan inte hller rymma från drömmar.
Jag drömde att du kysste henne.
Jag vet att det bara var en dröm, men jag kunde inte förhindra att jag mådde illa när jag vaknade.
Att jag bara ville fortsätta sova och drömma om sommar, sol och andra roligheter istället.
Den gjorde mig nere.
Sen gick jag som vanligt till skolan.

---

Tur att jag är en stor flicka nu och vet att drömmar bara är på låtsas.

---

Now they're going to bed
And my stomach is sick
And it's all in my head
But she's touching his chest now
He takes off her dress now
Let me go

And I just can't look
It's killing me
And taking control

Jealousy
Turning saints into the sea
Swimming through sick lullabies
Choking on your alibis
But it's just the price I pay
Destiny is calling me
Open up my eager eyes
'Cause I'm Mr. Brightside

Okej, rubriken, det stämmer väl inte helt men det enda jag syftar på är att jag har feber och är yr och inte orkar göra något så - inget liv för tillfället.
  Det går inte att sova, jag har en hosta som bara kan beskrivas om man hör den, jag har feber. Jag tycker synd om mig själv det gör jag faktiskt, förlåt.
 Jag fattar inte varför jag envisades med att gå till skolan idag, jag kände mig krasslig redan imorse. I guess I'm not that bright. Eller, det var i stort sett bara för att kunna träffa Kasper efter skolan men endå.
  Nu sitter jag här på arbetsrummet framför min dator och bara degar eftersom att jag inte heller har klarat av att sova än.

Jag vädjar till er som har bilddagboken.se UPPDATERA FÖR JAG HAR INGET ATT GÖRA ALLS OCH JAG HAR REDAN BEVAKAT ALLA :(

Sen som avslut så har jag en fråga, eller jag menar. Visst det är väl normalt att det hettar och gör ont i skallen men är det normalt att det svider när man stänger ögonlocken? Bara en helt normal fråga, inte ALLS assoicierad(jag har ingen aning om hur det stavas) till mig. 

  Om jag blir piggare så ska jag ta mig tid att fixa lite med mitt iTunes.

Jag hatar inlägg utan bilder så nu ska jag rota fram någon, på tal om bilder så har jag märkt att jag tar för mycket egobilder. Men jag menar, det innebär ju inte att man är alldeles för självsäker, jag tycker själv att det  mera är "hejsan jag tycker att jag ser hyfsat bra ut på bilderna jag själv tar av mig själv för att jag har tagit bilden i perfekt vinkel och ljus för att jag ska se så bra ut som möjligt"

Det är då vad jag tror.



Bara för att beskriva min egen teori så ska jag dumt nog visa på en bild av mig själv:
1. Den är tagen i profil av mig själv och ingen vanlig människa står och tar kort på sig SJÄLV i profil unless dom enligt sig själva ser hyfsat bra ut i den vinkeln.
2. Håret, jag orkar i vanliga fall aldrig sätt upp håret, nu kan jag inte påstå att jag direkt tänkte "oh jag sätter upp håret och tar en egobild" more like "hm, Moa vill att jag ska testa att sätta upp det någon gång, varför inte vi testar väl"
3. Väl i datorn har jag gjort tonerna i bilden kallare.

Jag syftar inte på mig nu, faktiskt, men måna PSar ju sänder sina bilder också för att se så ultimata ut som möjligt (jag har aldrig i mitt liv användt PS)

PS - Photoshop , notering för dumma människor
Hejdå

Okej jag lyckades somna relativt tidigt igår, kring 00.00. Klockan 03.00 vaknar jag med jordens huvudvärk, jag skojar inte  jag grät nästan. En zombierebecka går upp för att leta alvedon/treo/iprem/ibumetin, jag lyckades hitta något i den stilen och svalde ett par sådana. Så fort jag la mig igen kom huvudvärken tillbaka så det var bara att gå upp igen. Då är frågan bara vad sysselsätter man sig med när man är trött och har migrän och vill få tiden att gå? Själv har jag inget bra svar på det så jag satte mig i en fotölj och bara väntade. Nån gång vid 4 - halv 5 tiden la jag mig igen och lyckades somna.

Är det inte typiskt att när man väl somnar så ska man behöva väckas mitt i natten av migrän. Inte snällt. 

Detta har nog varit en av de jobbigaste dagarna hittils. Jag vaknade 8 och for till skolan vid 9.

Idag var egentligen en kompdag, men man skulle vara på skolan om man hade något arbete som inte var klart.
Jag har en so uppsats som heter resan som skulle vara inne för länge sen.
  En kompis skulle egentligen fixa den åt mig eftersom jag har haft mycket att göra, för mycket + att hon erbjöd sig. Men självklart ( min eviga tur sitter i ) hade hon inte det. Det är nog den tyngsta känslan jag har känt när jag hörde det för jag har en massa annat att göra.
  Jag vet att ni tänker "skyll dig själv" och ja, det är väl sant.

Hur som helst har jag suttit på skolan, halv död, hel mos och försökt skriva. Jag har inte kommit någostans. Eller jag har skrivit en sida, som inte har tagit mig frammåt i uppsatsen alls. Till och med min lärare tyckte att jag såg riktigt trött ut.
Jag, har inga ideér.
Alls.
Det går inte att få ideér på kommando.

Det som är riktigt illa vill ni veta vad det är.
Mitt betyg sätts den 15 December så om den inte är klar innan dess så blir jag inte godkänd i so. Till råga på det så måste jag även skriva klart min robinsonad ( människa som fastnar någonstans på grund av något som Robinson Kruse )
 innan dess. Det är däremot inget större problem.

Halv 4 idag var jag tvungen att gå från skolan för dom skulle stänga. 4 kom pappa och hämtade mig för att jag skulle på ridningen. Nu är jag hemma och vill bara sova men nej inte det, då ska jag fara på bio med min familj och se "vi hade i alla fall tur med vädret, igen"

Jag tycker faktiskt synd om mig.

Jag ser fram emot morgondagen.
Jag måste skriva klart en uppsats som jag inte har börjat på. Kul. Jag vet inte hur fan det ska gå för jag har inga idéer. Just nu orkar jag inte med någonting. Jag orkar inte ens tänka på det- F-Y-F-A-N
Som om inte det vore nog så måste jag skriva klart min robinsonad.
Det håller inte.
Men jag får väl skylla mig själv.
Antar jag. Trots det måste jag få klaga. Lite. Sen när jag imorgon efter skolan bara vill hem och sova, då, då måste jag fara och rida också.

Men nu, nu ska jag läsa lite böker så godnatt.

Hallå. Mitt huvud är mos. Trots detta ska jag fara på träningen idag, det kanske släpper.
Min hund är sjuk.
Seriöst jag lovar hon kommer säkert dö.
Okej kanske inte men hon har typ ont i benet/ryggen. Hon haltar på ett bakben, om hon nu ens kommer sig för att gå. Hon skakar jätte mycket också.
Nu är hon som tur är hos vetrinären, så vi får se vad som händer.

Jag är. Jag vet inte vad jag är, ledsen? nej det låter fel. Låt oss säga såhär, jag är som vanligt på dagarna förutom att jag alltid är trött. Jag är trött för att jag alltid får tid att tänka på natten = jag blir ledsen/deprimerad över en massa saker och är rädd att jag inte ska vakna igen. Jag kan tillexempel börja tänka på saker som Patriks död. Att det var mitt fel. Att jag kunde ha gjort något om jag hade varit där. Egentligen vet jag att jag inte hade kunnat göra en sak i världen den dagen
1. jag var ovetande om det medan det hände
2. vad ska en dum 14årig liten flicka göra åt en hjärtinfarkt?
 Dethär har i sin tur resulterat i att jag har börjat drömma en massa. En hel del faktiskt, det kan vara om vad som helst, sen när jag vaknar känns det så verkligt. Som om det har hänt. Sjukt.
Om jag då inte är ledsen då när jag får tid att tänka så tänker jag ut ett problem som jag kan ligga sömnlös över istället. Duktigt. Sen är jag trött i skolan och får ont i huvudet hela tiden - som nu.

Det kan verka som att jag har ett jobbigt liv, det har jag inte heller. Jag bara beklagar mig över småsaker hela tiden, vad är menningen me det egentligen?
Ingenting.
Det är bara ett faktum.

Nu jävlar ska jag klaga. Så, ja, ingen borde läsa det. Det kommer bli långt.

Klagomål:
Okej jag har kommit på att jag är helt ensam. Jag har ingen form av släkt. Jag har varken syskon eller kusiner. Jag har en massa tremeningar som jag nästan aldrig träffar men som bor väldigt långt bort.
Farmor och farfar bor också långt bort.
 Morfar är en man på 82 år som ligger inne på lassa för att han har prostatacancer så han kommer säkert dö. Mormor har alltid varit död.
Mamma, henne orkar jag inte med, hon blir aldrig nöjd med mig.
Jag älskar pappa. Han är den bästa pappan i världen men jag tror inte han har insett att jag inte är 5 år längre.
Snart har jag väl inga vänner kvar heller så då blir jag totalt ensam.

Jag är precis som alla andra 14åringar inte nöjd med hur jag ser ut.
  Jag har absolut ingen smak alls. Eller jag antar att jag har samma smak som alla andra fjortisar här i världen. 

Jag har inga pengar och får inte heller några.

Jag orkar nästan inte vara med några av mina vänner längre, jag undrar hur isolerad jag skulle bli om jag inte spelade gitarr, red, och gick i pk.

Att min mamma aldrig blir nöjd gör mig deprimerad också + en rad andra saker. Mycker beroende på ovanstående saker.

Nu när jag endå håller på och klagar så kan jag berätta att pappas lägenhet luktar surströmming, och ridningen gick skit dåligt idag. Jag red en pigg häst som bara skenade med mig hela tiden men tillslut fick jag lite plin på honom och tog mig över några bommar med en lugn trav.
Det var en kvinna på läktaren som var as rädd och trodde jag skulle dö. Hon ville att jag skulle hoppa av. Men det är ju aldrig någon fara jag blir bara arg när hästen inte gör som jag vill.

Bra saker:
 
Moa
Latte
Latte med Moa
The Killers

Så farligt långt blev det inte ens.

Jag missade bussen idag till umedalen. Sög ju för det går bara bussar varje halvtimme på söndagar så jag började gå. Som tur var hade jag med mig headsetet så det blev till att lyssna på lite ljuv musik.
  Jag tror jag bryter ihop mitt dc fungerar fortfarande inte. Jag är varken teknisk nog att fixa det eller att ladda ner nått annat. Man kan ju ladda ner lite från youtube men det blir jobbigt i längden. Fan.

Juste jag är less på mina kompisar. GR8. Jag tror det delvis beror på att jag har varit med dom för mycket och delvis att dom inte orkar gör något. Jag är inte helt säker på vad det kan bero på, altså att jag inte orkar med dom. Jätte bra, nja. Men vad ska jag göra åt det. Skaffa nya? Nej det bor typ bara fjortisar i Umeå.
  Jag gillar inte Umeå. Det är litet. Om nått händer så vet hela umeå om det på mindre än en millisekund. Städer som Umeå borde skjutas.



Jag ska bli duktig på att rita också. Lawl orelevant men endå.
Nej nu orkar jag inte med datorn cy'a