Bara för att jag vet att ni kommer sakna mig så sjukt mycket den närmaste veckan har jag bestämt mig för att göra några tidsinställda inlägg.

När jag vaknar imorgon bitti kommer jag vara oförmögen att använda någon form av medier alls. Jag får inte läsa tidningen, kolla på tv, lyssna på radio, använda datorn utöver skolan, använda mobilen, you name it. Kommer ha mobilen på mig så jag kan nås om det är jätteviktigt men jag får inte ringa eller smsa om det inte är nädfall. Vill någon mig något får denne helt enkelt använda gamla hederliga hemtelefonen. Vi lär väl se hur bra jag fixar det här, challange accepted!

Taconight igår var lyckat, nachos, guaccamole, osvosvosv. Fast vi hade köpt sjukt mycket av allt så ja min kyl är fylld av taco-tillbehör! Också råkade vi(okej mest jag) köpa nachos med jalapeñosmak, fast dom smakade mest bacon, bara skumt.

Nu ska jag städa upp lite här och sen pallra mig bort till tjejen på bilden för lite seriöst plugg.

När vaknade imorse och kände mig som en död fisk kom mamma in i mitt rum med två böcker hon köpt till mig, blev ju nådigt glad. Har stått och kollat på lennon-boken flera gånger förut men inte kommit mig för att köpa den. Dessutom passar det ganska bra med ett par böcker nu när jag på måndag går in i min mediefasta.

Bäst nu att jag slänger mig in i duschen som stålmannen för snart måste jag och Maria åka och handla, för ikväll styr vi upp fet tacosmiddag! Jag är så galet sugen på nachos. CIAO.

Är hur trött som helst, tittade just upp på tv'n och det ser ut å va nå sjukt matlagningsprogram som heter two fat ladies. Ser även ut att vara typ 20 år gammalt, knäppt. Det blev sent hos Marias kompisar igår, men det var ändå chill. Jag erkänner, de är ganska schyssta ändå. Efter lite olika filmer knallade vi hem från grubbe mitt i natten och det var jätteskönt ute. Hemma kokade jag nudlar och glodde lite alias och kom i säng först när det var morgon.
Nu sitter jag med gårdagens smink och ser ut som en knarakare och borde duscha, men det gör inget för solen skiner ute och det är så fint.

Lördag kommer aldrig vara kallare än -4 om man ska tro yr.no's ord - och det gör jag!
Hela nästa vecka ska vara solig med plusgrader och det känns ju inte helt fel. Det känns faktsikt inte fel alls, det är nu det äntligen vänder. Dessutom är det snart sportlov och då har jag och mamma halva lovet inbokat i hemavan vilket inte heller känns helt fel.
Sjukt taggad nu!
Som toppen på gräddmoset blir det tacomiddag hos mig på lördag med några gamla klassisar, kommer bli asbra har saknat dem råmycket. Plus att cheesenacos och guaccamole är typ sänt från himmelen för att göra mig lycklig, mmmmm det är så sjukt gott.
Kom på en sak, nästa vecka har jag mediefasta = ingen dator förutom skolarbete, ingen radio, ingen tidning, ingen musik över huvud taget, ingen film ja ni fattar poängen. Tur att det är fint väder då i alla fall!

Det är helt sjukt hur länge jag har väntat på den här stunden -
Lars Eriksson har släppt egen skiva och hans röst är ju inte att leka med! Har lyssnat på singeln Rejected Love råmycket sen den kom på spotten. När jag får pengar nu måste jag knalla iväg till mediamarkt och kolla om de har den här skivan, älska Lars. Klicka på bilden för att lyssna!

Ligger och lyssnar på she and him. Om jag bara lyckas vakna i tid imorgon tänker jag locka håret och känna mig lika fab som Zooey Deschanel!

När man går in på min blogg med vissa webbläsare kommer det upp att man behöver lösenord till nån annan blogg för att komma in, men jag har inte lösenordsskyddat och det är bara att kryssa rutan bara så ni vet.

AAAAaaaaaah!
Fick nyss örhängena jag hade beställt av Sofia S, visst är dom fiiinaa och visst är hon duktig alltid!!

• Mjölkpakets-referat-text-grej
• Engelska newsarticle-thingy

Okej är det något jag vet är det att man inte ska ha för stora mål för då fixar man dom inte, så idag ska jag verkligen få de här sakerna gjorda!

Om jag lägger ned tid i att måla en bild kan jag gör det så bra att jag förvånar mig själv, men jag tycker fortfarande att det är ännu roligare att klottra på mattelektioner!

Alltid ska man jämföra sig med folk utseendemässigt. Människor läser snyggare människors bloggar och undrar varför de själva inte ser ut så. Man pumpas med ideal hit och dit, man ska inte vara för smal, nä man ska vara kurvig, fast inte tjock dårå. Alltså jag gör det själv, går in på personers bloggar och undrar varför jag inte ser ut så. Men en sak slog mig just, vad tjänar det till egentligen? Det finns stunder då jag kännt mig så överdrivet snygg så att jag vet inte vad, och bara för att de här människorna är vackra gör det ju ingen skillnad på min egen skönhet. Jag blir ju inte precis fulare för att jag läser någon assnygg människas blogg. Det här kommer inte låta helt rätt men ge det en chans och läs till slut: Det kommer alltid att finnas människor som är lite snyggare än dig, lite smalare, lite kurvugare, lite bättre än dig på fotboll, har lite bättre handlag för att teckna, lite duktigare på att spela gitarr och så vidare. Det här spelar egentligen ingen roll, för så länge du gillar att göra något vilken nivå det än må vara på - jamen gör det då för fan! Jag gillar att spela gitarr, älskar grundackord, kan spela sönder fingrarna på dem, är jag superduktig? Nä det är jag verkligen inte, mår jag bra av det? Ja det gör jag. Att spela lite extra hårt på strängarna och sjunga högre än någonsin, alltså man blir verkligen glad så är det bara. Det jag försöker säga är att man inte alltid måste jämföra sig själv med folk hela tiden, det leder bara till att man ger upp med saker, eller blir arg på sig själv för att man inte är bra nog. Sluta upp med det på studs gott folk.  

Jag är ofta väldigt rädd för att prova på nya saker, saker jag inte gjort förut som känns farliga eller ge personer jag inte känner komplimanger. Jag vet inte riktigt vad det bottnar i men rädd är jag och ofta ångrar jag min feghet i efterhand. Igår hade vi bad på idrotten och läraren försökte få mig att dyka baklänges, ställa sig med ryggen mot bassängen och helt enkelt luta sig bakåt. Jag stretade emot, vågade inte, ville inte, ville egentligen, vågade inte, och så vidare. Till slut fixade jag det och det var så otroligt skönt att bara komma förbi det.

Det jag försöker säga med det här är att det är början på något, början på att sluta tveka och sluta tänka. Det här var även ett av mina nyårslöften, så nu kör vi.

Roffe måste vara tidernas fulaste smeknamn,

klicka på bilden så får ni en liten och klyschig lista som spelas ofta

Jag har en nyvunnen vän, jag kallar honom klumpen. Var jag än går hakar han på i bröstet på mig. På vilket humör jag än är på tynger han ner mig aningen. Jag känner redan hur han håller på att förändra mig. Jag blir inte lika taggad, jag blir inte lika ledsen, jag blir bara lite tyngre. Undarar hur länge det ska kännas så här.

Vi har glott på melodifestivalen och sen tog vi en alldeles för lång promenad.
Nej förresten den var bäst, för det var så himla skönt ute och Maria är så bra.

För första gången på över två år går jag och lägger mig som singel.
Underligt.

Två nätter i rad har jag drömt mardrömmar, mardrömmar utan någon direkt koppling till min vardag för tillfället.

Dröm ett: Jag gick från ett jättekonstigt festivalområde till ett stort hus, i huset fanns en otroligt lång korridor. När jag kom in stötte jag på min MeKu-lärare Terje som kort därefter blev uppäten av ett grönt småkrypsliknade monster. Jag spran korridoren ned förbi en massa skelett i en dunkel miljö och sprang in i massor av spindelnät. Sen vaknade jag, 06.30 och vågade inte röra mig.

Dröm två: Jag och mamma körde hemåt längs backenvägen. Det var mörkt, plötsligt blev vi tvungna att veja för två tjejer som låg på marken. Vi träffade dem nästan och stannade tio meter ifrån dem. Jag såg att den ena flickan var död och den andra andades anträngt. En ambulans kom och hämtade den döda flickan, la henne i en sån där svart säck och sen vaknade jag.

Frågan är vad för hemskheter som väntar i natt, jag hoppas att det inte blir några fler mardrömmar.

Idag har jag gjort bort lite läxa och hjälpt Maria att måla rum så nu är jag alldels snurrig i skallen.

All you need is love och love is stronger than jesus och så vidare. På bilden fann jag det roligare med akrylfärg mot hand än mot playwood.

Jag har sabbat min dygnsrytm, men just nu känner jag mig ganska okej med det. Imorgon är det fredag och efter imorgon är det helg och då kan jag sova som jag vill. Just nu står jag inför ett vägskäl, läsa - eller kolla skins? Vi får se. Imorgon kommer världens bästa Moa hit och det kommer bli asgrymt för jag har saknat henne så galet mycket.

Nu slutar någon klass och dom låter jättemycket, egentligen vill jag bara sova. Tänkte att jag skulle stanna på skolan och plugga medan jag väntade på Rosa för att åka buss med na' hem, jag har inte fått något gjort senaste enochenhalvtimman. Så det finns egentligen ingen anledning att vänta på Rosa, fast det finns ju ingen anledning att inte vänta på henne heller.

Johnossi jag saknar er musik kom tillbaka till Umeå och spela är ni snälla,
love Rebecka

Nån sorts dagens klädel, med stickad västgrej secondhand och Johnossi-tisha

Såhär ser jag ut just nu när jag sitter och skriver på min litterär gestaltning-kurs och jag ska se om ni kan få ett litet smakprov från mitt surrealistiska romankapitel. Uppgiften är att vi ska skriva ett första kapitel till en roman och inte en hel bok, bara för att liksom klargöra det direkt.

Tio minuter, det här kommer aldrig att gå. Om tio ynka minuter bryter helvetet lös och jag är inte ens halvvägs hem. Benen orkar inte springa längre, hjärtat slår hårt i bröstet. Jag andas häftigt, försöker ta mig fram men det känns som att jag dras tillbaka hela tiden. Axagonerna kommer ta mig, de kommer att komma åt mig om jag inte lyckas. Åtta minuter i nio, snart släcks gatljuset och jag vill inte ens tänka på vad mörkret gömmer undan från min sikt. Gatan är fuktig från gårdagens regn och en tunn dimma skyler omgivningen. Genom ett fönster ser jag en kvinna på väg att dra för sina gardiner, hon möter min blick och skakar medlidande på huvudet. Så blir fönstret mörkt och jag känner mig med ens väldigt ensam. Skosulorna är genomvåta, det känns som att jag har små skalbaggar i skorna. Små kittlande obehagliga skalbaggar som kryper längs mina fötter. Plötsligt börjar det krypa i hela kroppen på mig, inte minst på grund av mina våta skor men mest för att tiden rinner iväg så fort. Jag ökar takten på stegen och försöker skaka av mig den krypande känslan. Det går inte, den hänger sig kvar som ett klibbigt skynke över mig.

Okej det här är inget utdrag det här är så långt jag har skrivit faktiskt. Axagonerna kan jag säga är björnliknande varelser som eventuellt kommer att byta namn fast jag vet inte, vi får se helt enkelt.

I helgen köpte jag bästbästbästa baseball jackan på en loppis för pappas tjugokrona.
Värdaste köpet någonsin typ!

Sitter jag och mumsar på, med hemmagjord chokladsås. Det är inte helt fel, inte fel alls faktiskt.
Från och med nu tar jag seriösa tag med mina läxor. Om man skriver det på sin blogg är det sant så nu måste jag helt enkelt. Glassupplevelsen var himmelsk men hann ta slut redan innan bilden hade laddats upp ordentligt. Att göra listan från och med nu alltså:

• Hämta mer glass
• Blanda saft
• Plugga utan dess like!

• Och fortsätta steka såklart!

Det är någon spärr i mig som gör att jag aldrig kan lämna in uppgifter i tid. Släpar alltid med mer eller mindre tre skrivuppgifter. Jag vet inte vad det sitter i, den här terminen skulle ju inte se ut så. Eller jo, det sitter ju i mig.

På natten kommer alla ens problem ikapp en, och ibland blir det bara för mycket.
Önskar jag bara kunde sluta känna för en stund.

Scenario: Klockan är 07.43 och det är tre minuter tills bussen går. Du har precis låst ytterdörren och börjat halvjogga med en fullkornsmacka i munnen. Grannen som aldrig hejat på dig de senaste åren kommer mot dig med sin lilla hund hoppandes efter henne. Halva mackan tar upp hela munnen och du kan knappt andas, mitt i allt kaos säger grannen hej, för första gången på massa år och allt du kan få ur dig är "uumphhh" genom mackan. Hon ger dig ett sånt där överdrivet besvärat leende, ett sånt där då munnen som helhet ler men mungiporna ändå pekar nedåt. Världens mest obehagliga leende har just kastats åt dig, vad gör du?
Ska jag vara ärlig så var jag mest fokuserad på hur jag skulle hinna till bussen så jag minns inte vad jag gjorde till svar, minns bara att jag lyckades få i mig mackan så jag kunde andas, rusa till bussen, hinna med bussen.

Jag beter mig som ett litet barn, hela tiden. Skrattar när jag säger bajs och vill ha det jag inte kan få. Ända sen jag skrev att jag lägger bloggen på is är bloggen det enda jag kunnat tänka på. På toppen av gräddmoset fick vi våra nya datorer idag med webbkameror i och jag har hela dagen försökt motstå frestelsen att ladda upp fula wabcam-bilder av mig själv. På tal om att vilja ha det man inte kan få så bröt jag mitt godislöfte idag, det höll i tre dagar. Chokladglassens dragningskraft blev för stor, men jag ångrar inget. Jag tror det jag försöker säga är, hejsan bloggen.

I drink good coffee every morning
Comes from a place that's far away
And when I'm done I feel like talking
Without you here there is less to say
I don't want you thinking I'm unhappy
What is closer to the truth
That if I lived till I was 102
I just don't think I'll ever get over you