Nu jävlar ska jag klaga. Så, ja, ingen borde läsa det. Det kommer bli långt.

Klagomål:
Okej jag har kommit på att jag är helt ensam. Jag har ingen form av släkt. Jag har varken syskon eller kusiner. Jag har en massa tremeningar som jag nästan aldrig träffar men som bor väldigt långt bort.
Farmor och farfar bor också långt bort.
 Morfar är en man på 82 år som ligger inne på lassa för att han har prostatacancer så han kommer säkert dö. Mormor har alltid varit död.
Mamma, henne orkar jag inte med, hon blir aldrig nöjd med mig.
Jag älskar pappa. Han är den bästa pappan i världen men jag tror inte han har insett att jag inte är 5 år längre.
Snart har jag väl inga vänner kvar heller så då blir jag totalt ensam.

Jag är precis som alla andra 14åringar inte nöjd med hur jag ser ut.
  Jag har absolut ingen smak alls. Eller jag antar att jag har samma smak som alla andra fjortisar här i världen. 

Jag har inga pengar och får inte heller några.

Jag orkar nästan inte vara med några av mina vänner längre, jag undrar hur isolerad jag skulle bli om jag inte spelade gitarr, red, och gick i pk.

Att min mamma aldrig blir nöjd gör mig deprimerad också + en rad andra saker. Mycker beroende på ovanstående saker.

Nu när jag endå håller på och klagar så kan jag berätta att pappas lägenhet luktar surströmming, och ridningen gick skit dåligt idag. Jag red en pigg häst som bara skenade med mig hela tiden men tillslut fick jag lite plin på honom och tog mig över några bommar med en lugn trav.
Det var en kvinna på läktaren som var as rädd och trodde jag skulle dö. Hon ville att jag skulle hoppa av. Men det är ju aldrig någon fara jag blir bara arg när hästen inte gör som jag vill.

Bra saker:
 
Moa
Latte
Latte med Moa
The Killers

Så farligt långt blev det inte ens.