Varför i hela fridens namn, är amerikaner så himla dramatiska? Här i lilla sverigeriket klappar vi lite med händerna, hoppar lite och ler lite när vi lyckas med något. När vi misslyckas, tackar vi alla för tiden vi haft i diverse utslagningsprogram och sen fortsätter allt. Men så kommer amerikanerna, och spränger våra öron med gälla skrik, varesej det är glädjetjut eller smärtsamma gråtanden. Jag fattar inte. "Dancing is my entire life, I don't know what I'mma do wi´ myself now" crycrycrycrycrycrycrycrycrycutcry. Seriöst, orkar inte med dom. Till alla amerikaner: pull yoursel together damnit!