Sitter och lyssnar på Håkan, har gjort det några nätter av någon anledning, ryser lite ibland.
Men det är fint, finfint tycker jag.
Jag tror, tror vekligen att 2010 kommer att bli bra.
Bli något speciellt.
Åhå vad jag längtar till gymnasiet, jag är så trött på lilla västangård med de små trångsynta människorna. Trött på lugnet och att allt är samma samma, trött på min klass och trött på ganska mycket.
Fick helfina betyg den här terminen, det kändes hur bra som helst. Jag har inte ens märkt att jag har presterat så bra. Nu låter jag hemskt duktig, med betoning på duktig, förlåt då. Jag kanske har andra saker som känns svårare än just den lilla biten av mitt liv som kallas skola. Men visst, jag har det väl relativt lätt. Hur som haver, det börjar kännas som att arena är det rätta för mig. Jag hoppas det.
Gud, om en månad ska jag ha bestämt mig.
Jag önskar att jag var en sån som hade en plan för mitt liv, men så är inte fallet.

Nån gång nästa vecka åker jag tjugo mil söder ut och vilar upp mig i en fin villa i en liten by. Det finns ett fint trädgårdsland där, och en enorm tomt. Åh vad jag längter till sommaren.
Att få gå omkring barfota i ett par fina shorts eller en snyggsnygg kjol. Fast vi får ju inte hoppa över våren, med tunna jackor, fina sneakers och svaga vindar.
Hemskt vad trött jag är på det metertjocka snötäcket som pryder Umeå, fast samtidigt är det vackert. Men det har haft sitt fina färdigt, nu står jag här, beredd på våren och gräset och vårkänslorna.