Kludd
Inköp
Kortbenad katt
Prettogirl
En sak som slagit mig
Underbett
-
Sluta måla börja sova - godnatt
Letandet - Att finna
Stegar på okänd mark
mot en outtalad ömhetsförklaring
En blick, två hjärtslag
Värmen växer fram mitt i kylans kärna
Nyfikenhet lyser igenom
Tystnaden talar högre än någonsin
oskuldsfullt, kontaktsökande
Ståtlighet skjuter upp i skyn
Närheten så närvarande
trots avståndet skapat av åtskiljningen –
Muren av glas
Stumma känslor kan inte skiljas åt
då blickar utbytes
Här kommer något ni aldrig sett förut här och kanske något som aldrig mer kommer synas här. Vi hade i alla fall i uppgift att skriva en dikt till en bild på min skrivande kurs och såhär blev min. Djupt och svårt och estetiskt, men jag tyckte den var lite fin faktiskt. Att jag kom att tänka på den nu helt plötsligt är för att jag har en del grejer jag måste göra klart till den kursen, men det får bli imorgon.
Nagelmakande!
-
Goddag
Nån sorts dagens klädel, med stickad västgrej secondhand och Johnossi-tisha
Såhär ser jag ut just nu när jag sitter och skriver på min litterär gestaltning-kurs och jag ska se om ni kan få ett litet smakprov från mitt surrealistiska romankapitel. Uppgiften är att vi ska skriva ett första kapitel till en roman och inte en hel bok, bara för att liksom klargöra det direkt.
Tio minuter, det här kommer aldrig att gå. Om tio ynka minuter bryter helvetet lös och jag är inte ens halvvägs hem. Benen orkar inte springa längre, hjärtat slår hårt i bröstet. Jag andas häftigt, försöker ta mig fram men det känns som att jag dras tillbaka hela tiden. Axagonerna kommer ta mig, de kommer att komma åt mig om jag inte lyckas. Åtta minuter i nio, snart släcks gatljuset och jag vill inte ens tänka på vad mörkret gömmer undan från min sikt. Gatan är fuktig från gårdagens regn och en tunn dimma skyler omgivningen. Genom ett fönster ser jag en kvinna på väg att dra för sina gardiner, hon möter min blick och skakar medlidande på huvudet. Så blir fönstret mörkt och jag känner mig med ens väldigt ensam. Skosulorna är genomvåta, det känns som att jag har små skalbaggar i skorna. Små kittlande obehagliga skalbaggar som kryper längs mina fötter. Plötsligt börjar det krypa i hela kroppen på mig, inte minst på grund av mina våta skor men mest för att tiden rinner iväg så fort. Jag ökar takten på stegen och försöker skaka av mig den krypande känslan. Det går inte, den hänger sig kvar som ett klibbigt skynke över mig.
är sömn verkligen så mycket begärt?
INSP
Lek med färg - ska börja ta mig mer tid till sånt
Färg!
work in progress
”Du går i min parallellklass va?” frågade du. Jag minns att jag kollade på dig länge, ditt tjocka bruna hår och dina kisande gröna ögon.
”Ja, jo det gör jag” sa jag medan jag lutade mig ut över balkongräcket. Du blåste ännu en gång ut röken från dina lungor.
”Jag trodde väl det, men man ser dig inte så ofta i skolan”
”du kanske inte kollar” svarade jag.
Du släppte blicken från stadsvyn och kollade på mig. Vi sa ingenting på en stund. Sen gjorde vi det, och det var så allting började.
Jag har litterär gestaltning och försöker skriva novell, just nu har det tagit helt stopp. Men det är skönt att skriva, jag älskar att skriva. För man kan skriva vad man vill, man kan skriva om sina bästa minnen som egentligen inte ägt rum. Vad som helst kan ta form och jag älskar det. Bäst är när man känner sig klar och nöjd och det inte spelar någon roll vad någon annan tycker för att man vet att det är så jävla bra.
Vill gör så himla mycket mer
Jag har saknat det här
Jag köpte en blommig kjol på röda korset för tio ynka kronor, den var väldigt väldigt lång och ikväll tog jag mig i kragen och sydde upp den. Visst jag har sytt rakare sömmar i mina dar och visst jag och mammas symaskin har aldrig riktigt klickat ihop, men vad gör det om hudra år liksom. Min kjol är fin i alla fall 'hjärta'
De senaste dagarna har jag garderobrensat. Har kastat ut allt från fula kläder till gamla McDonalas leksaker, men gissa vad jag hittade längst in i min garderob. Jo en gammal fingervirkning på en boll som var ca 35 cm i diameter. En riktig bamse, när jag och maria var små köpte vi garn för våran veckopeng, målet var att slå världsrekord. Hur som helst skar det i hjärtat att behöva slänga något som man lagt ned så mycket tid och hjärta i så nu håller den på att bli en enorm halsduk istället, ganska råtufft va!
Good Bad
Jag vet att jag egntligen borde göra läxa just nu, tänker faktiskt sätta igång med den nu. Jag är en mästare på att dra ut på saker. Istället för att göra sånt jag borde göra lyssnar jag på bra musik, läser diverse bloggar och ritar av mig själv. Bara för att jag är så hilma snäll och gullig och sånt tänker jag dela med mig av min spotifyspellista september.
