Efterfesten som varade för evigt

Efter att ha volontärjobbat i 7h på Umeå Open satte jag och Rosa oss på en buss med okänd destination som slutade upp i Obbola. Så jävla gott med en kall öl (eller tre, eller fem)efter en ganska seg kväll som ståvakt. Vi käkade billig fryspizza och dansade till gryningen, På bussen hem sken solen och nästan ingen var ute. Somnade vid niotiden och vaknade upp till en grå och trist eftermiddag, undrade nästan om allt bara varit en dröm för det var längesen jag hade så jävla roligt.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0