Scenario: Klockan är 07.43 och det är tre minuter tills bussen går. Du har precis låst ytterdörren och börjat halvjogga med en fullkornsmacka i munnen. Grannen som aldrig hejat på dig de senaste åren kommer mot dig med sin lilla hund hoppandes efter henne. Halva mackan tar upp hela munnen och du kan knappt andas, mitt i allt kaos säger grannen hej, för första gången på massa år och allt du kan få ur dig är "uumphhh" genom mackan. Hon ger dig ett sånt där överdrivet besvärat leende, ett sånt där då munnen som helhet ler men mungiporna ändå pekar nedåt. Världens mest obehagliga leende har just kastats åt dig, vad gör du?
Ska jag vara ärlig så var jag mest fokuserad på hur jag skulle hinna till bussen så jag minns inte vad jag gjorde till svar, minns bara att jag lyckades få i mig mackan så jag kunde andas, rusa till bussen, hinna med bussen.