Psykbryt



Jag fattar verkligen inte varför man är så himla orättvis mot sig själv på natten.
Jämför sig med alla människor i hela världen och bara, hatar

Nä jag hatar inte ens, känns bara som en stor klump i magen, attans tung och knepig. Smyger sig dit när det blir natt och när man vaknat är den bara ett avlägset minne.

Jag är osäker på var jag hittade bilden, men den är himla snygg, kolla ögonen.
Nä nu blev jag sugen på att måla. Får göra det imorgon, även fast suget mest troligt är borta då.

Just nu, sträcker jag på mig som en katt, ser ut, inser hur ljust det är ute, inser att jag vill läsa i boken nu, och inser hur trött jag egentligen är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0