Idag, blev en underlig dag.
Klev upp halv åtta och kände mig jätteduktig, ät en massa frukost och knallade över gatan till Maria. Ropade efter henne och fick svar av hennes mamma som förklarade för mig att skolan börjar imorgon, jag som hade varit så duktig! La mig i Marias säng och pratade och skrattade och fick hund i ansiktet.
Gick ut med samma hund sen, det var fint ute, Maria låg kvar hemma i varma sköna breda sängen.
Faktiskt så var det jättejättesuperfint ute, för solen höll precis på att gå upp och allting vilade på gränsen mellan varklighet och fantasi i det gula skenet. Djupt och fint, men det var ju så det var.

Sen efter lite bök och stök åkte vi till stan, själva dagen var nog inte så  konstig idag, det kändes nog bara så för att morgonen var så fin.

Träffade Kasper, fick med mig råbra tröjor hem, eller i alla fall råfina. En blå-grå virkad t-shirt, låter inte så fint men det är den. 40 spänn på kupan. Sen köpte jag en stor tunn svart tröja på rea på monki, med ett fint tryck också, 100 riksdaler. 
  Jag har tänkt på en sak, eller nej det har jag inte utan jag kom att tänka på den nu faktiskt. Alltså, när man lägger ut bilder på saker man har köpt, och man har köpt dem secondhand, varför sätter man ut priset? Vad är poängen? Jag menar, sannolikheten att någon hittar en likadan nu när man har köpt den är ju hemskt liten, nästan noll. Bara tänkte på det, och nu när jag tänkte på det kom jag att tänka på en film som våran svensklärare visade oss, nämligen tage danielssons monolog om sannolikheter. Den är hemskt rolig och alla som är skeptiska till att orka kika på den, var inte det, den är helkul så ta er tid! hur bra som helst. Det var en finfin svenskalektion det.

Nu på kvällen har jag varit iväg och gratulerat morfar, född 1927, 83 år fyllda idag. Herregud vad 1927 känns avlägset.

Jag är lite rädd för att bli gammal, rädd för att dö. Men något som skrämmer mig mer än själva döden i sig, är att se människor i min omgivning försvinna. Tyna bort en efter en. Usch, jag borde bara umgås med människor födda under 2000-talet när jag blir gammal, så kanske jag slipper det.

Det finns en sak som är bra med att bli gammal, alla gamla människor gör supergott kaffe, helt ärligt. Dom kan sina grejer, det är ett faktum.