Jag är en sån, som gärna väntar med att städa tills jag så gott som inte kommer in i mitt rum på grund av alla grejer på golvet. Men sen, de enstaka stunderna då jag faktiskt sorterar upp och rensar ut, då är det in i minsta detalj. I storleksordning, kronologiskordning, färgordning, favoritordning osv. Lite som när Amelies föräldrar sitter och putsar sina grejer, i Amelie från montmartre.
  Fast egentligen, ska jag vara ärlig så gillar jag när det är lite lagomt stökigt. Är det för städat, då tycker jag att allt ser sterilt, och opersonligt ut. När det ligger lite kläder på klovet och saxar på borden eller kanske ett halvlöst korsord ligger framme, ja då ser man ju att någon lever, där.
  Men nu är mitt rum städat i alla fall.

Fast jag ska berätta en liten hemlis, det ligger några ensamma sockar och några par strumpbyxor kvar på golvet, för det är trots allt någon som lever där.