Som en tickande bomb

Jag har varit hos världens finaste morfar idag.
Han har stora öron och vitt hår.
Vi har druckit kaffe, pratat om målningar, hur man får djup i bilder, och hans liv.
Också har vi ätit aprikoskräm.

Sen har jag träffat världens finaste Kasper, kikat lite på film och ätit äpplepaj, inte äppelpaj utan äpplepaj.

Tidigare träffade jag som hastigast Arvid, Lotta, Dennis och Enar på station också.

Igår var fint.
Harry Potter var liten och fin.
Kasper var fin.
Det var fint när Albin och Henrik försökte sig på moonwalk.
Jag trodde dom lekte backande tåg.
Eva hade världensväldanshimla finaste röst. Jag blev glad av att lyssna på henne. Och hon spelade så fint. Och alla meningar borde börja med och. Och det var fint att Kaspers pappa tog bas ton och att Albin kompade på sin röda plastblockflöjt.
Och det var roligt när jag var trött och så gott som dog av skratt.

Och det var trevligt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0