Fastklistrad där i skolbänken igen. Bara repetition.
allt
Inget har förändrats.
Samma människor.
PLUSMINUSETTminusplusetdå
Det långa fina varma sommarlovet är som bortblåst. Har aldrig utspelat sig alls. Alla sov och det var bara en lång dröm.
Äldst på skolan jaha så trevligt alla har respekt eller har de det egentligen nä det har de nog inte.
Jag vill ju vara yngst och att allt ska vara spännande och nytt på något sätt.
De som börjar gymnasiet kan skratta sig lyckliga, ha-ha.
Jag vill inte sitta fast i jävla grundskolan. Vill att en ny värld ska öppna sig och att jag ska få lite spännande-träffande-läramigvaralltär-nyttnyttnytt.
Nej
Alltid samma människor, samma lärare, samma samma.

---

KAN DET INTE BARA BLI HÖST PÅ RIKTIGT MED FINA LÖV OCH FROSTIGA MORNAR I SÄNGEN
Är inte hösten lite överskattat fin? Räknas detta som höst?
Det blåser som attan hela dagarna, rakt genom huvudet.
Det är kalla kvällar, så kalla att jag har drait på mig mina fina vantar som farmor har stickat åt mig.
Jag tänker låtsas att hösten är jätte fin och allt det dära.
Ska sticka mig en lång, mjuk halsduk att gömma mig i så att jag kan vara ute de där riktigt fina dagarna.
Jag vill virka mig massor av rosetter att ha i håret också. Som den där kvinnan som jag bevakar med bloglovin som gör jätte fina saker hela tiden. Min sy lärare får lov att lära mig det.

---

Jaha, hejdå Matilda nu också. Hejdå Moa & hejdå Matilda. Var lämnar det mig egentligen?
Borde bara stänga in mig i mitt hus och vara för mig själv hela dagarna nu. Vilka räknas? Jag vet 2 som räknas utöver de 2 som flugit iväg. Men dem kan jag väl inte behöva vara beroende av, de är inte beroende av mig. Jahajaha vad nu då?
Nej jag vet inte. Det finns gott om fina människor här men ingen som räknas. De räknas ju helt enkellt inte. Jag känner dem inte egentligen och de känner inte mig egenligen. Hon känner mig och han känner mig men ingen annan känner mig.

---

Jag har köpt en fin kjol. Den är jättefin. Men det är ändå bara en kjol.